kärlek är inte som det var förr.
Denna rubriken har jag blivit pikad för många gånger, speciellt av mina föräldrar, samt att folk har skrattat mig rätt upp i ansiktet när jag har nämt det för dom. Men det speklar ingen roll om folk inte håller med mig när jag säger det, folk får gärna ha sin ådikt, Och här är Min åsikt!
Om man tittar tillbaka på ärleken för ugnefär 30 år sedan så var det annorlunda. Man träffade en kille och man höllt verkligen fast vid honom. Som mina föräldrar texempel, Dom träffades när pappa var 14 år gammal och när mamma var 13 år gammal, och nu har dom barit gifta i 23 år och har skaffat tre barn, Mig samt min storbror och min lillebror. Och så är det med alla äldre personer man möter och pratar med om kärlek, det är samma visa, träffades när dom var unga, sen levt ett långt lyckligt liv tillsammans!
Sen såklart så finns det vissa som skiljt sig och skaffat en ny lite senare och kanske har left med den perosnen, men det tycker jag personligen har kommit mer och mer jue längre fram i tiden man har kommit.
Och jue längre fram i tiden man har kommit när det gäller förhållande så tittar man runt på allt och alla och undrar om peronen verkligrn tycker om sin partner, för var man än kollar så är folk otrgna hit och dit, och så var det inte förr. Visst, man vet jue att allting kommer förändras helt klart, men att det skulle förändras helt så mycket var kanske till en överdrift. Och har man inget förhållande, när då springer man bara runt och ligger med en massa killar / tjejer istället. Och är man inte otrogen, när då blir det barn redan när man är 18 år gammal, skita i gymnasiet, man kanske till och med blir gravid när man är i gymnasiet och hoppar av hela skolan för att bilda en familj och tror att man ska leva lycklig i alla sina dagar. Gå ut skolan istället, och se så att du har en bra inkomst, då kan ett barn passa bra, inte annars, tycker jag!
jag säger inte att jag är den perfekta tjejen som sprnger runt och lever ett gameldags kräleksliv, absolut inte! Men jag kan jue säga att det gamledagsa kärlekslivet verkar mycket "bättre" än vad det "nya" kärlekslivet är.
Och när man var lite, det var jue då man trodde på detta gameldagsa kärlekslivet, man skulle få kyssa en söt liten groda, och sen skulle man få ut en fin underbar prins och med honom skulle man leva lycklig i alla sina dagar med. Man skulle skaffa barn och hitta ett fint hus och bara leva lyckligt. Men när man växer upp, då undrar man - vart är denna dagan nu?
Så att, även om det är en saga eller inte, Om du har en partner, spring inte runt och håll på att tramsa med andra, för jag lovar, när sanningen väl kommer fram så slår den emot en så hårt att det gör jätte ont på personen. Utan älska istället din partner, för det är han eller hon värd!
Alla är värd lycka - så även du och jag!
Om man tittar tillbaka på ärleken för ugnefär 30 år sedan så var det annorlunda. Man träffade en kille och man höllt verkligen fast vid honom. Som mina föräldrar texempel, Dom träffades när pappa var 14 år gammal och när mamma var 13 år gammal, och nu har dom barit gifta i 23 år och har skaffat tre barn, Mig samt min storbror och min lillebror. Och så är det med alla äldre personer man möter och pratar med om kärlek, det är samma visa, träffades när dom var unga, sen levt ett långt lyckligt liv tillsammans!
Sen såklart så finns det vissa som skiljt sig och skaffat en ny lite senare och kanske har left med den perosnen, men det tycker jag personligen har kommit mer och mer jue längre fram i tiden man har kommit.
Och jue längre fram i tiden man har kommit när det gäller förhållande så tittar man runt på allt och alla och undrar om peronen verkligrn tycker om sin partner, för var man än kollar så är folk otrgna hit och dit, och så var det inte förr. Visst, man vet jue att allting kommer förändras helt klart, men att det skulle förändras helt så mycket var kanske till en överdrift. Och har man inget förhållande, när då springer man bara runt och ligger med en massa killar / tjejer istället. Och är man inte otrogen, när då blir det barn redan när man är 18 år gammal, skita i gymnasiet, man kanske till och med blir gravid när man är i gymnasiet och hoppar av hela skolan för att bilda en familj och tror att man ska leva lycklig i alla sina dagar. Gå ut skolan istället, och se så att du har en bra inkomst, då kan ett barn passa bra, inte annars, tycker jag!
jag säger inte att jag är den perfekta tjejen som sprnger runt och lever ett gameldags kräleksliv, absolut inte! Men jag kan jue säga att det gamledagsa kärlekslivet verkar mycket "bättre" än vad det "nya" kärlekslivet är.
Och när man var lite, det var jue då man trodde på detta gameldagsa kärlekslivet, man skulle få kyssa en söt liten groda, och sen skulle man få ut en fin underbar prins och med honom skulle man leva lycklig i alla sina dagar med. Man skulle skaffa barn och hitta ett fint hus och bara leva lyckligt. Men när man växer upp, då undrar man - vart är denna dagan nu?
Så att, även om det är en saga eller inte, Om du har en partner, spring inte runt och håll på att tramsa med andra, för jag lovar, när sanningen väl kommer fram så slår den emot en så hårt att det gör jätte ont på personen. Utan älska istället din partner, för det är han eller hon värd!
Alla är värd lycka - så även du och jag!
Kommentarer
Trackback
