tsteen

Jag vet att jag inte har bloggat på länge, men jag har nte haft orken till det. Jag har inte haft ork till något egentligen, allt har bara gått skit för mig just nu, eller inte allt, men en del har iallfall!

För ett tag sen, eller man kan säga för max en vecka sedan, om det ens är en vecka så hade jag det hur bra som hellst! Jag fick ett jobb som jag länge har letat efter, och nu kom det.. där har jag jobbat nu tre gånger för att lära in mig lite, och det går bara bättre och bättre tycker jag!

Men sen har vi denna killen.. han är verkigen allt. Jag säger att det finns verkligen ingen som honom, det finns ingen kille på denna jord som är mer underbar än vad han här är. Jag har aldrig träffat en kille som är så kär som honom! Denna killen bryr sig verkligen om det han håller kärt och han fick mig att känna mig speciell, han fick mig att känna mig som jag aldrig känt mig!
Han går inte att beskriva med ord!
Visst, jag kan erkänna att allt mellan oss gick väldigt fort fram.. men om vi bara hade suttit ner och pratat och jag hade kunnat säga "vi går inte så fort fram, vi tar en dag i taget och går akta fram, med allt, verkligen allt!" men nä, istället sitter jag där och kniper käften och det får jag jue betala för nu, ganska saftigt! - vilken idiot jag är!
Jag känner mig så jävla värdelös, jag har aldrig känt mig såhär, aldrig någosin!
Men nu, nu är vi bara kompisar, oc det knäcker mig, det knäcker mig något enormt!
Jag har knappt sovit.. när jag fick reda på att han inte ville längre, då blev det kaos, jag kunde verkligen inte sova på ca 3 nätter, var vaken dygnet runt.. men nu har det blivit lite bättre med sömen, men det är fortfarande inte helt okej, för såfort jag tänker på detta, pratar om detta så kommer tårarna direkt! jag kan verkligen inte slut gråta, det är helt sjukt! jag kan inte slappna av för jag vet inte vad som händer. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vet inte hur jag ska agera och inte agera.. jag vet inte vad jag ska säga, det är ett helt tomrum inom mig som inte får någon luft alls, det bara kvävs mer och mer för varje sekund, minut, varje timme..
hellst vill hag bara stå och slå på något, skrika, gråta och bara falla ner och vakna upp ur denna mardrömmen. men jue mer jag tänker på det, jue mer inser jag att det inte är någon mardrömm och det gör ont!
Jag trodde inte någon sånt här skulle hända..

allt var jue så jävla bra, det var fotboll, det var mys i soffan med film, det var mysiga promenader, det var verkligen allt! men så en dag.. en dag kom mina tårar, och dessa tårar kan verkigen inte sluta rinna, dom bara rinner hela, exakt hela tiden, inombords som utanpå
jag skulle verkligen kunna göra allt för att få ligga i hans famn igen, göra allt för att på känna hans läppar igen!

Och imorgon åker han, och det gör ont, så ont i hela kroppen..

Plötsligt kom tystnaden..